Det goda hatet.

I toleransens, samkvämets, och toleransens förlovade land får du se till att ha rätt uppfattning och rätta åsikter för att inte bli jagade av alla dem som skryter om att de älskar annorlunda.

• Av Marcus Birro

Det ligger något i ovanstående som Birro skriver.

Det finns ett hat som tar sin språngbräda ur empatins namn. I empatins namn dömer man människor. För att man själv är så god, så kan man ta sig rätten att kvickt döma andra, som inte resonerar exakt lika, eller som lever under lika betingelser som man själv. Det är fel män som kallar sig för feminister. Om man inte går med i Prideparaden, eller åtminstone gillar den på fejjan, så riskerar man att ses som anti mot homosexualitet. Det är mycket man ska balansera inom. Vara alert så att det inte feltolkas av "de goda". Ibland känner "de goda" så mycket för en sak, att de i det yttersta, kan förstöra andras egendom. De kan även demonstrera med våld, och slå både hästar och poliser, och i empatins namn invänta sympatier. I empatins namn kan man kalla folk för vad fan som helst. Tillskriva andra lågt IQ. "De fattar inget- är jävligt dumma". Till sist vet man inte om det är rasisten eller "den gode" som uttrycker sig värst. Det sakliga resonemanget är fullständigt uttraderat. Sakligheten som i sig kan vara nog så tydlig i vad man själv tycker och kan respektera.

De allra "godaste", är de där som värnar om världens djur i alla lägen, på just sina sätt. De som är lite vänligare och godare än alla andra. I empatins namn så dömer man folk vars tamdjur blivit attackerade. Det är alltid fel på den som stängslat, trots att den som pratar stängsel, aldrig ens satt upp en ynka rasthage på en plan grusplätt, eller fått till en jordning på simpel våtmark. I empatins namn så tycker man att människor kan flytta från landsbygden om det inte passar. I godhetens namn så anser man att obegränsat med rovdjur är utmärkt. Trots att tamdjuren får gå i betydligt mindre fållor, gå ute mycket mindre tid, bli stressade av rovdjur som cirkulerar runt. De ska ju ändå på slakt så småningom. Och äter köttet gör man med gott samvete, till ett glas vin under fredagsmyset. Utöver det -skitsamma att hästar rusar ut genom stängsel i ren panik, kastar fölen eller korna kalvarna. Skit samma att bönders långsiktiga avelsarbete går i spillror på en pisskvart en olycklig natt. Något som sätter en hel familj i gungning kan jag lova. Allt extra jobb med att flytta runt på djur, försöka skydda dom, ringa till varandra när man obs rovdjur. Adrenalinruschen när rovdjuret står utanför fårhagen, aldrig känna lugn och ro. Istället kan folk i empatins namn göra sig redo med kameran och ge sig iväg femtio mil för att fotografera bondens stängsel. För att se om han medvetet försökt "locka in" rovdjuret ifråga. I godhetens namn kan man skrika åt den chockade familjen, där även barn sett inälvor ligga utspridda, får kippa efter andan, och därefter skriva fan till blessyrer på nätet. Lite får man i godhetens namn räkna med heter det om man bor i skogen. Om och om igen. Ordet balans har försvunnit ur vokabulären och ersatts av svärord.

Världen är inte svart eller vit. Människor lever inte alltid som man själv lever. Andra människor tar sina beslut och har sina åsikter. Lever under andra betingelse. Har åsikter som man själv har rätt att bemöta och starkt kritisera om man så vill. Inte hålla med för en sekund. Men att håna, förnedra och försöka skada. Det är definitivt att gå över gränsen. Jag skulle vilja be dig, du som tycker att du är så god, att se dig själv i spegeln. Fundera lite över vad exakt det är du säger och gör. I de fall du är ilsken på andra som du inte tycker respekterar "olika"; se dig själv i spegeln och förstå, att det gör inte du heller.

Tystnad istället för våld och skrik

Jag fann en talande länk igår angående bemötandet av främlingsfientliga eller rasistiska/nazistiska partier/personer. Man kan stå och hojta, kasta flaskor och slå hästar med påkar. Eller så kan man skita i deras åsikter, inte ge dem uppmärksamhet. Tystnaden, det vet ni själva, det är det största avvisandet. Vad tror ni i dagsläget är den bästa taktiken? Här nedan länk:

http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/tystnad-kan-vara-lika-effektivt-som-skrik/

Fortsättning på det här med curlingföräldrar

Ja var det inte jag som skrev om curling och helikopterföräldrar i ett tidigare inlägg. Jo minsann. Man tackar för kommentarerna! Lite fundersam blev jag kanske om det framstod som om jag tycker att alltid hjälpa i alla lägen är bra eller att gränser är av ondo. Om så var fallet så får jag lov att dementera detta. Jag tycker inte att det är gynnsamt att i alla lägen göra saker åt nån annan, eftersom det hindrar barnet att själv få känna att det klarar saker. Om man får allt eller om allting serveras så kan man råka få orealistiska förväntningar på livet.

Däremot så tycker jag att man måste ha rätt proportioner. I tv verkar det som om det är det farligaste vi har i våra familjer idag, att man skjutsar och ställer upp. Det var det jag ville motsäga mig. Det är bra med engagerade föräldrar, sen att det går överstyr ibland är kanske inte helt lyckat. Jag tror inte barn blir förstörda av att föräldrarna gör mackorna till sina barn även när de är äldre, om det funkar för den familjen. Här funkar det inte så. Pyret behöver kunna fixa sånt själv. Med det djurbeståndet vi har och oväntade incidenter, så blir det drygt att gå och vänta hungrig här inne.

Men man kan också betänka. Vad skadar mest? Om man som förälder hjälper till för mycket eller om man hjälper till för att man saknar gemensam tid med sina barn. Man kompenserar alltså för det man inte ger. Blir barnen missnöjda monster för att de "får" för mycket eller går de galna för att de får fel saker. Blir uppassade istället för att bli ägnade tid och uppmärksamhet. Blir man som barn nöjd när man får en massa grejer man inte behöver, men det man innerst inne saknar uteblir? Nä. Då kanske man vill ha mer, och ännu mer men inte främst för att man rent praktiskt är bortskämd. Det kan vara rätt svårt att som barn verka vara den som "har allt" enligt vad som syns, men i den mer osynliga verkligheten inte få det stöd eller den tid man behöver få. Alla barn med tusen prylar eller som blir skjutsade överallt har inte per automatik det bra i övrigt. Därför tycker jag ibland att det kan dras förhastade slutsatser. Dvs, att hela beteendet beror på bortskämdhet. Tänk om vuxnas brist på tid skadar mer än själva bortskämdheten?

Ja och vart fan vill jag komma med det här resonemanget då. Just i skrivandets stund så undrar jag själv. Jag tror det handlar om synen på barnen. Det här med att det behövs hårdare tag, mer tillsägelser, ordningsbetyg i skolan. Om man inte är hård så tar barnet över. Etc. Jag vill att vi ska se barn för vad dom är och fokusera mer på vuxnas behov. Om jag som vuxen har ett bekräftelsebehov, är karriärlysten och svårt att sätta gränser på jobbet för att man vill vara tillags, så kan det ju ge en smärre tidsbrist med sina barn. Därutöver kanske man vill vara så himla duktig att man gör det mesta hemma, vill visa utåt vafan vad bra man är som orkar skjutsa till tusen aktiviteter, städa, bygga altaner, renovera kök samtidigt. Okej. Kanske tycker man att det endast blir gjort på rätt sätt om man gör det själv och på sitt vis? Men det handlar nog inte då om att barnet tog över, snarare att den vuxnes behov tog över. Det är en stor skillnad det.

Det är klart att när man ser de där ungarna gå loss på lekplatser eller nöjesparker såsom Astrid Lindgrens värld, så kan man bli mer än lätt frustrerad och migränbenägen. Det är väl inte så att den som skriker mest och tar för sig mest vinner? Ungarna kanske är otämjda vildar ändå? Eller så kanske det handlar om för lite "rätt" bekräftelse och för mycket av den felaktiga. Den som fått bekräftelse av god vara tror jag inte skriker efter mer i all oändlighet. Där tror jag att en måttlighet infinner sig rätt automatiskt faktiskt. Vad gäller det där med att sno gungor, butta andra och vara allmänt hänsynslös så kan man fundera. Vissa ungar behöver ha mer av ramar än andra och då kan inte föräldrarna sitta och pausa, förlusta sig med en Kaffelatte på restaurangen, medan barnen löper amok. Alltså, är det inte roligare att vara med sina barn, när man nu faktiskt är ledig? Se hur de leker och vara delaktig. Säga nej om det behövs. Små barn kan behöva somlig uppstyrning i lek med andra samt uppmärksamhet. Men har vi vuxna tid och/eller ork? Det är ju samhälle special vi lever i med, med stressiga arbeten. Vi vuxna kanske i det läget har behov av att vila, även när det passar dåligt? Ja jag har då aldrig kunnat ta såna där kaffepauser på dylika ställen. Inte beroende på att mitt barn inte kan stå i kö, ta hänsyn etc, utan för att jag ska få hem henne helskinnad!

Jag har nog aldrig behövt tala om för Pyret hur hon ska uppföra sig mot andra. Jo, när hon var tre år så handlade det väl om att dela med sig av leksakerna samt att man kan vara arg men inte slåss. Baskunskaper. Men i lite äldre ålder så beter hon sig mest som gemene man, vilket får duga. Är överlag snäll. Vi är definitivt oense/osams, oftast om städning, men vi är alla kassa på att städa här hemma. Ibland undrar jag om man måste säga ifrån så förbaskat hela tiden. Vi har tillbringat mycket tid med Pyret, i övrigt vet jag inte. Är kanske Pyret osedvanligt lätt? Eller har jag fått allt om bakfoten?

Hundmatstest och somliga synpunkter

Ja när man ändå är igång så kan man ju ta upp ett annat spörsmål. Det har testats hundmat av någon utnämnd expert på just hundmat. Det går att se på testfakta.se. Hundmat råkar vara ett känsligt ämne men något som också måste diskuteras nu när vi har så många sjuka hundar. Hundar som diagnosticeras med hud, allergi, furunkelos svampproblem har exploderat. Det råkar vara så att problemen inte fanns alls i den här omfattningen när hundarna fick av vår egen hemlagade mat. Det började efter torrfodrets intågande på marknaden som av en händelse. Vad gäller allergier har väl hygien och miljöfaktorer betydelse också, men i många fall så kan man ju lösa hud och sk allergiproblem med kostbyte och tillförsel av vitaminer och mineraler. Är det då rätt diagnosticerat undrar man?

Innan jag börjar skriva om testet, så kan man notera, att tre sorters hundfoder kommer från samma koncern. Man kan konstatera att det är stora matjättar vilka framförallt säljer humanföda. Det blir naturligtvis spill i processen och det kan de ev tjäna stora pengar på. Rester alltså, delar på djur vi inte äter etc. Ha alltid detta i åtanke vid köp av hundfoder.

Hursomhelst -till testet. Den här "experttestaren" kom fram till att Pedigree var ett prisvärt foder. Ett foder som enligt vad jag kan se verkar innehålla mest spannmål. Det står kött och köttbiprodukter varav 4 procent oxkött i bitar. Fyra procent är ju ingenting i princip. Köttbiprodukter kan ju vara lite vad som helst det på ett djur. Står lite procent om grönsaker och annat. Utvunnet protein? Svårt att exakt få reda på vad det är för grundråvaror i fodret.

Vad gäller flera av de övriga fodren så är det just spannmål till tusen. Om det står färskt kött tillagt i fodret så må man räkna om det där till torrsubstans. I många fall blir den faktiska kötthalten mycket låg.

Vad gäller det dyraste fodret i undersökningen, så innehåller det förutom kött fjäderfäprotein, hydrolysat, betmassa, majsgluten, majs, majsmjöl, och även somliga sorter vetemjöl. Alltså det här med hydroliserat protein kan ju vara protein utvunnet ur vad fasen som helst. I det här fallet verkar det vara från nån fågelfjäder. Det är sönderslagna proteiner, så man kan fundera över hur kroppen reagerar i längden på proteindelar den inte känner igen. Ibland är det meningen när hunden är allergisk att slå isär proteinet så att hunden inte ska reagera på det. Det ska även öka smältbarheten.

Frågan angående hundmat vi måste ställa oss är om råvaran har betydelse? Har det nån betydelse att hunden i grund och botten är köttätare? Kan vi endast räkna mängd med energi/fett/protein etc utan att bry oss om var maten kommer ifrån. Skulle vi äta så själva? Skulle jag ge hästarna en massa annat som basfoder än just hö, när de råkar vara just gräsätare? Nej, för de blir sjuka då.

Det är inte lätt att vara konsument och hundägare idag. Det bedrivs en massiv marknadsföring och vi vill ju vår hund det bästa. Det finns till och med rasspecifika foder som marknarsförs, men garanterat så finns det inget sånt. Ett visst foder som passar alla hundar inom en ras. Det är ett försäljningsknep.

Läs innehållsförteckningen noga. Se över vad den INTE innehåller och var glad om det är några få råvaror, för det är vad en hund behöver. Framförallt köttprotein av god kvalite. Kolla av så det inte innehåller farliga konserveringmedel, att vitaminnivåerna räcker till och fettet är tillräckligt. Dyrast foder är inte alltid bäst. Var kritisk och vad gäller dyrt såsom veterinärfoder som finns det inte mycket i de fodren som är medicinskt. Kanske på kort sikt men på lång sikt mår nog hunden bättre av riktig mat. Hydroliserat protein från fjädrar, soja, cellulosa modell sågspån. Nja.

Jag tycker inte att man ska nöja sig med att hunden får svamp ibland, eller att den har utslag. Se över fodret eller komplettera med bra vit/mineraler och eller kalk för att stärka immunförsvaret. Allt har inte med gener att göra vad gäller immunförsvaret, även om en tik med näringsbrister kanske för över det i nästa generation. Hursomhelst är loppet inte kört.

Vi ger våra hundar färsk mat såsom oxkött, kalkon, våm, äggula och ris. Därtill vit/mineraler, fett. Vid löp får de extra kalk och vitaminer för att slippa en dipp när det är extra ansträngt. Det är inte så svårt att få ihop egen fixad mat och det finns hjälp att få. Det är på ett sätt rätt lätt att parera med. Om hunden är lite torr i pälsen så ökar man fettet tex. När man själv står för att tillsätta delarna och man VET vad man ger så blir det enklare. Det blir inte heller så sterilt. Det finns forskning som säger, att om tiken får lagad mat när hon ger di, så drabbas valpar mer sällan av allergier. En hunds magsaft är gjord för att bryta ned just kött, och därmed slipper man många magåkommor såsom magkatarr tex. I och med detta så menar jag inte att allt torrfoder är dåligt. Det gäller att ha bra sammansättning på färskfoder med för att det ska funka likväl.

Bra mat garanterar inte friska hundar, men det ger förutsättningar för ett välfungerande mag och tarmsystem samt ett bra immunförsvar. Det är inte så dumt.

" I godhetens namn ! "

Man sitter på en del spörsmål onekligen.

1. Vad gäller demonstrationen mot SVP så verkar polisen ha gått ut med icke helt rätta uppgifter vilket är...inte alls bra. Det kan också kännas tveksamt om Svp:s budskap inte är hets mot folkgrupp enligt min åsikt. Dock kvarstår min åsikt vad gäller sådant som att bryta upp gatsten, skrika okvädesord till polisen, vägra flytta på sig, försöka riva kravallstaket, kasta glasflaskor på poliser och hästar, slå på hästar, planera att ta med sig kullager så att hästarna ska bryta benen- DET ÄR INTE OKEJ! Nu förstår jag att den stora massan inte tänkte slåss, men hur kan man ställa upp på nåt dylikt, bli delaktig i nåt sånt här, när man då uppenbarligen strider för mänskliga rättigheter. Hur kan man låta ca sju personer från ett parti med otrevliga, obehagliga åsikter, få en sån uppmärksamhet som de fick. Det blev en världsnyhet. Hade det inte varit bättre om de stått där och tryckt ur sig sitt budskap för sig själva. Det hade knappast hänt nåt av det?

Om man är för en sån här typ av demonstration, så tycker jag att man är för djurplågeri. Rätt illa. Om man vill demonstrera så kan man göra det på ett vettigt sätt. Här i Karlstad hade man andakt i stora kyrkan som motaktion mot Svp:s besök. Mycket bra tycker jag! Till sist. Jag tycker överlag att människor som nu gör saker i "godhetens namn" kanske ska fundera lite över hur man agerar. Om det verkligen gagnar det goda i slutändan.

2. Jag kan meddela att problemet med skolan är löst. Vi har en exakt förklaring till varför skolresultaten dalar. Det är tydligen pga invandringen. Så om vi minskar flyktingmottagandet med 90 procent så kommer allt att lösa sig. Detta sagt när jag lyssnade på radion igår "in da car." Det var en av Åkessons medarbetare som intervjuades. Det var ju härligt med en enkel lösning. Hur dumt får det bli?

3. LO roar sig tydligen med planscher på allianens företrädare, deras ansikten alltså. På förekommen anledning så har folk uppmanats att spika på bilderna med ansikten på partiledarna. Alltså, jag är övermätt på alliansen men käre nån. LO skaffa er en annan sysselsättning. Den här var inte bra, inte etiskt om man får tycka.

4. Vi avslutar med nåt positivt. Det är VM i ridsport och just nu dressyr på tv. Det ska kollas på och avnjutas med spinnande kissemisseunge i knäet och en kopp kaffe. Gött dä!

Öppna edra hjärtan!

Han Reinfeldt sa för ett litet tag sedan ;"Öppna era hjärtan" med tanke på läget i världen där många människor kommer att behöva fly till annat land. Han sa också att reformutrymmet var obefintligt i princip i och med det och bad folk att ha tålamod.

När jag hörde detta uttalande så tyckte jag faktiskt att det lät fint under några minuter. "Öppna era hjärta för en bättre värld." Men stunden efter det så kändes det som ett slag i ansiktet gentemot sjuka och arbetslösa, personal som sliter på socialtjänst och sjukvård under noll rimliga resurser. Hur länge ska kvinnor vänta?  Nu är det väl så att det inte heller är flyktingmottagandet i sig som omöjliggör reformer utan faktumet att herr Reinfeldt har sänkt skatten för många. Detta har lett till mindre cash i den gemensamma kassan. Återställ skattesystemet, höj skatterna för de som har pengar, så kan vi nog både ta emot de flyktingar som behöver fly och återställa sjuk och a-kassan och skapa ett hyggligare arbetsliv.

Han är inte "god" herr Reinfeldt när han säger sådär. Han utnyttjar omvärlden för sin politiks skull. Han är strateg uti fingerspetsarna, förut var det väl den där finanskrisen som han red på. Allt för att inte syna sina egna insatser i det hör landet. En sak är säker och den är att han har då under sin tid som statsminister inte öppnat sitt hjärta en mm för sjuka, barn som far illa eller andra svaga i samhället. Det hjärtat verkar vara inkapslat i cement snarare. Sedan hur ser det ut i Moderatstyrda kommuner. Är det de som helst och väldigt gärna tar emot flyktingar? Nej, är svaret på den frågan.

Vi har ett litet dilemma i grannbygden. Det har öppnats en flyktingförläggning där sedan årsskiftet. Jag tyckte personligen att det var bra, eftersom vi har plats över, och bra då om det kan hjälpas till. Jag hörde i alla fall inte nåt gnäll, utan mer att det gjordes insamlingar med kläder, leksaker etc till flyktingarna som skulle komma. Nu har det tydligen tagit hus i helvete, såg jag på ett av bygdeforumen igår. Forumet som nu blivit nedstängt. Tråden startade med en sansad fråga om hur folk löste somliga problem som uppkommit i och med flyktingarnas ankomst. Tråden flippade såklart fullständigt och hamnade i en diskussion huruvida folk var rasister eller ej. Rätt synd eftersom det hade varit rådigare att ta tag i sakfrågan. Sen reagerade väl jag med på en persons åsikter som jag inte tyckte var okej. Men ska diskussionen handla om sak eller huruvida en person på forumet är rasist eller ej? Vad är mest konstruktivt? Jag tror ändå inte att denne låter sig omvändas pga någon annans åsikter. Tänk vilken makt de här personerna får. I det här fallet så föll ju all konstruktivitet på dennes uttalanden.

Kortfattat vad gäller bekymret; Folk har skänkt leksaker, kläder och andra förnödenheter till de som kom. Det var frivilligt. Tanken som inte var tänkt var att det går in folk på andras egendom och att de plockar saker. Lånar utan att fråga. Snor kan man också säga. Hot och andra otrevligheter har också förekommit tydligen.

Det har ringts från bygden till migrationsverket som anser att de gjort sitt, och att folk härute får lösa det själva här. Det bekymrar mig. Jag hör inte till dom som vill skära ner på flyktingmottagandet, men däremot så måste man väl ta hand om de som kommer hit. Vi som bor på landet känner ofta att ingen lyssnar, vi får klara oss själva, får väldigt lite tillbaka för den skatt vi faktiskt betalar. Det blir ju som att slänga på krut i det där, om man placerar en flyktingförläggning här och ingen tänker ta ansvar?

Nu är det ju inte så att vi enbart bakade bröd ihop, band vackra kransar och sjöng oss till sängs i ringdans var dag innan flyktingarna kom. Vi har grannsamverkan här pga att det cirkulerar ligor tex vilka vill ta andras saker. Jag har i o för sig inte märkt av stöldfolket- däremot grannsamverkan. Byter man bil så blir man förföljd till sin något bistra förtjusning. De är noggranna onekligen. Harkel. Skillnaden här vad gäller flyktingfrågan är väl att det troligen blir koncentrerat till ett antal samma hus och gårdar som ligger i närheten, och som drabbas om och om igen. Jag kan begripa att de har synpunkter. Jag vill inte heller ha folk på min gård som jag inte bjudit in eller känner. Jag vill gärna ha mina grejer ifred och oförstörda, min bil och min cykel. Jag vill inte bli hotad vare sig av svenskar eller invandrare. Jag förstår att man tycker det är respektlöst att man som flykting börjar sno saker det första man gör, när man fått komma in i ett nytt land. Där måste man få säga ifrån, utan att bli kallad för rasist! Men vem tar hand om dessa flyktingar? De som fattar beslut verkar tro att om bara flyktingarna har en madrass och så småningom går SFI så löser sig allting. Nej, inte om man tex är svårt traumatiserad. Det är så naivt att tro att bara man är snäll och tar emot folk som flyr, placerar dom utan hjälp eller stöd, så löser det sig självt.

Jag vet inte hur de har det? Men är det säkert att de är tacksamma. Om man nu inte för allt i livet ville lämna sitt land, utan blev tvingad av omständigheterna. Hur ser saknaden ut efter de vanlig dofterna, byggnader och städers puls som man kanske är van vid. Har de fått lämna andra släktingar kvar? De vet framåt inte hur det blir? Hur ser stödet ut här? De måste ju får information om hur svenska samhället fungerar, allemansrätten fungerar, psykologisk och socialt stöd.

Hursomhelst kan vi inte fortsätta att ta emot folk på det här sättet. Vi måste ta hand om, ge information och arbeta med de människor som kommer hit. Det blir annars endast en grogrund för främlingsfientlighet på sikt, samt att människor till slut inte vill ha någon flyktingförläggning där de bor. Även om det i grunden finns en förståelse för att människor behöver få skydd och hjälp.

Curling och helikopterföräldrar

                                             

Det är snackas åter och igen på tv 4 om curling och helikopterföräldrar. Med det senaste menas föräldrar som aldrig släpper kontrollen och kanske till och med är med på barnets anställningsintervjuer. Jag tycker att det läggs lite väl mycket energi på såna här grejer, när vi har barn i samhället som utsätts för diverse övergrepp, föräldrars missbruk etc. Men det fångar den större målgruppen förstås, då detta snarare är ett problem bland gemene man.

Det var hursomhelst en bra psykolog med häromdan som sa, att det har nog aldrig hänt honom att någon har kommit till psykiatrin och sagt att ;"Mina föräldrar har brytt sig för mycket, skjutsat för mycket, köpt för mycket kläder och grejer. Jag mår enormt dåligt över det." Det han möter är just de som fått för lite! Föräldrar som inte dyker upp, glömmer att hämta, är för fulla för att hämta, pengar inte finns etc. Det är bra att sätta detta i perspektiv tycker jag!

Det var också en man som var där som skrivit en bok ; Hur barnen tog makten". David Eberhard var mannens namn. En högst olämplig titel på en bok tycker jag, för det antyder det som har antytts i åratal, att barn tar över allt om man ger dom lillfingret, och att de är ute efter att ta över, om man slumrar till en sekund. Det är inga barn som har tagit makten. Det är vuxna som gav bort den, vilket inte är något positivt för något barn, eftersom det i och med det saknar en fast och trygg vuxen fullt ut. De vuxna som har släppt makten har inte gjort det för att barnen ville det, utan för att det gagnar deras behov! Den vuxnes alltså.

Det handlar om vuxnas bekräftelsebehov, att få vara den duktige, vänlige och goda. Den som ger och som kan få barnen nöjda. Den vuxne kanske har ett stort kontrollbehov och behöver få saker gjorda på sitt sätt. Tiden är vår tids gissel. Hur ska barn kunna få lära sig att klä på sig själva på morgonen, när vi har superbråttom, och vi dessutom vet att barnet gärna sparkar löv på vägen ut och vill peta med pinne i vattenpöl. Hur ska vi ha tid för att bråka oss igenom konflikter, när vi redan innan är stressade och aptrötta?

Vi vuxna måste titta på oss själva och lägga bort den där tanken om att barn vill ta över. De har utvecklingsperioder och då är de extra stökiga på olika vis. Men det här med trots och ta över, det är förlegade begrepp. Det ett barn behöver är att bli sedd. Få sina behov fyllda. Bli lyssnad på och respekterad. Detta är inte detsamma som att få sin vilja fram jämt, eller att få alla saker som man vill ha. Barns hälsa handlar om detta; att bli sedd och accepterad som man är. Det är det man inte blir om föräldern engagerar sig i att uppfylla sina egna behov om dagarna.

Jag tror att många av oss vuxna idag har ett stort bekräftelsebehov. Vi hade regler och rutiner när vi växte upp, men kanske var det så att få föräldrar frågade hur man faktiskt mådde, hur en ens dag varit och vad man funderade över -tyckte och tänkte. Ett sådant föräldraskap ger i många fall ett bekräftelsebehov hos barnet och sedermera den vuxne, eftersom man som barn och person inte blev sedd. Jag tror att många tyckte uppväxten var kärlekslös och att man kopplar det till alla regler. Och inte vill man bli likadan. Ev hade det inte främst med reglerna eller gränserna att göra, utan att det fanns regler och gränser, men för dåligt intresse för hur man kände, tyckte och kände. Om man kan förena dessa saker på en och samma gång, så tror jag att man är på god väg som förälder. Låt barn tycka, tänka och reagera men stå fast vid den gräns man satt. Enkelt va? :)

Jag vill ha ett barn som tänker fritt, som reflekterar, har åsikter och ifrågasätter. Jag vill att hon ska kunna explodera av ilska om det är så det känns, eller gråta förtvivlat om det är det som gäller. Däremot vill jag inte att min dotter ska ta mig förgiven eller att jag ska komma att känna mig utnyttjad. Om man når så långt så blir man inte snäll som förälder, utan rätt bitter och snarstucken. Det gäller att sätta såpass med gränser att man inte hamnar där.

Det är inte så lätt det här och för tillfället så jobbar vi på ökat ansvarstagande här hemma. Det går sådär. Men jag vill inte tillbaka till dåtidens barnuppfostran med all skuld, skam och ointresse för barnet som person. Då famlar jag hellre i det här, försöker ha koll på mina behov och mitt barns behov. Förändring tar tid och kraft men förhoppningsvis så går det framåt. Man får göra så gott man kan.

Bubbla

Ihopsamling innan skolstart imorgon. Vi försöker röja kläder från golven, tvätta kläder och få ordning o reda på det som går. Det känns märkligt att lovet är slut. Den här sommaren har nig gått kvickare än alla andra hitintills. Vetja vad jag ska göra när Pyret är i skolan. Hon o jag har ju umgåtts nästan hela sommaren. Det har inte varit så mkt kompisar, inte mer än nån gång i veckan.

Jag har ju varit paj om än att jag tycker jag gjort en bra upphämtning. Vi har skaffat kaninungar och grejat med, myst med kattungen och pysslat med hästarna efter att de kommit hem. Badat och ätit gott. Vi har levt lite som i en bubbla. Iallafall jag. Inte brytt mig så mkt om omvärlden. Lite som när man var barn och man badade, rände runt med håret på ända och brydde sig inte mer än om fiskarna man fångat, om hur humlan man tagit hand mår eller om maskeländena hade det bra i hinken.

Nu har jag bättre grejer än maskarna här dessutom. Bara det att kunna snusa på hästmule är underbart ! Aldrig  har häst luktat så gott som nu! Dessutom så tycker jag att Pyret är en störtskön person att umgås med! Vi har  väldigt  roligt ihop helt enkelt trots somlig åldersskillnaden. Det räcker med en picnic i hästhagen så har vi det både mysigt och kul!

Vetja om man måste vakna ur bubblan nu eller om det går att gräva in sig där ett tag till. Vi får väl se!

Forum

Utdrag ur fejjan forum frågespalt:

Hej min hund åt lite dåligt med frukost i morse. Han kräktes dessutom häromdagen. Vad tror ni att det kan vara för fel?

Kommentarer:

- Åk genast till veterinären! Du borde åkt redan igår. Egentligen skulle du inte ha hund din oansvariga människa.

- Men hundar kan väl kräkas ibland? Han är åtta år och har kräkts förr!

- Är hunden åtta år så borde du ha gjort en seniorkoll av hunden. Där hade du säkert sett att hunden mår dåligt, såsom att njurar sviktar och levern har gett upp. Imorrn är hunden död och har dött en fruktansvärt plågsam död dessutom. Som sagt du skulle inte ha hund. Åk nu till vetr för i helvete!





Min hund kliar ihjäl sig! Den saknar hår på ryggen och är röd mellan tassarna. Den slickar sig alldeles sårig. Hjälp jag vet inte längre vad jag ska göra! Har redan från start gett honom dyrt veterinärfoder för att jag älskar min hund och för att den är värd det bästa. Vi har en vetr vi går till ofta och får kortison av men hunden tappar bara mer hår? Hursomhelst är min hund värd alla pengarna.

- Har du läst innehållsförteckningen på fodret du ger?

- Det står nåt om hydroliserat protein från fågel, majs, cellulosa...

- Man kanske svamlar men måhända kanske utvunnet protein från fågelfjäder, majs och sågspån inte är det som tex varg skulle käka i första hand utan snarare färskt kött. Vad tror du om att lägga pengarna på färska råvaror, vit/ min istället och dessutom spara en bra slant?

- Absolut inte. Jag vill det allra bästa för min hund, det måste du väl fatta. För i helvete!

- Okej. Du vet om att sågspån är sånt som hästar sover på?  Mat?

- Du fattar ju ingenting! Jag följer vetr goda råd och du är djurplågare om du föreslår ngt annat! Jävla idiot! Min hund är värd alla ansträngningar och pengar.




Min hund flämtar jämt och vill aldrig ligga stilla. Vi går på rallylydnad, parkour, agility, tränar lydnad och därutöver stimulerar jag henne på stan, i parker, marknader eller hemma hos folk. Vi brukar också gå till hundrastgården. Varför är den inte nöjd för?

Kommentar:

- Finns det nån minut över för vila?




Jag har en hund som behöver ett nytt hem. Bästa Adde världens gulligaste hund! Han har ingen stamtavla men ser ut som en amstaff. Tog hand om honom då en kompis fick barn och inte hade tid för honom. Nu har jag också fått barn och tiden räcker inte till här heller. Barnet skriker och hunden vill ut. Jag äter stesolid redan sen innan och antidepressiva. Läkaren säger att fler piller kommer skada barnet via bröstmjölken. Det är ohållbart!! Jag vill ha 4000 för hunden- den är inte gratis!!! Den finns i Jönköping!

- åh om jag bara hade bott närmre så hade jag tagit den direkt!

- vilken söt hund! Om jag bara inte bott i Skåne så hade han fått bo hos mig!

- du kan inte gå över till cannabis istället. Det tror jag skadar barnet mindre. Man ska aldrig överge sina hundar.

- nämen vad synd att jag nyss börjat jobba heltid, annars hade jag hämtat honom!

Ledsamt.

Blomma är tack och lov mycket piggare, vilket jag kunde meddela vetr på djursjukan, som nästan var lika glad som jag när jag pratade med henne i telefon idag. De hade varit bekymrade. Vi ska dit på återbesök om två veckor och röntga lungorna igen. Se så att lunginflammationen ger med sig. Hon har i alla fall ingen feber längre tack och lov. Hästarna verkar också repa sig så det är tacksamt. Det tar på en med sjuka djur. Jag är rätt trött nu och förbannat pank.

Överlag har jag ändå varit mkt piggare och börjar kunna göra lite mer saker. Pyret och jag har det så mysigt med alla djuren. Häromdagen hade vi picnic i sommarhagen där hästarna går nu. Supermysigt om man vill ha två hästar med på sittdynan. Harkel. Igår var vi och badade, följde med och kollade på när Challe och Pyret spelade tennis och sen gick vi ut och gick en stund i skogen med hästarna, för att Pyret ville rida barbacka. Fjant tyckte att det var superläckert och fixade läskig container, bildäck och andra skräphögar galant. Tja, det var härligt att gå, men jag är uppenbarligen inte redo för några promenader som varar längre en fem minuter. Jag har kramp i varenda muskel idag och lite frossa. Det var oklokt gjort gårdagens övningar. Men nu vet jag bättre...

Sen över till annat. Jag hade inte tänkt skriva om det här, men eftersom det skrivs om det här på blogg och jag inte vill bli utmålad som någon som "ger sig på" någon annan eller att jag ska "gadda ihop mig" och trycka till nån, så blir det ett inlägg ändå.

Säger jag någonting/skriver så är det för att jag har en åsikt i sammanhanget, och i det här fallet tyckte jag att det gick överstyr. Det var en öppen fråga till en fejjanvän, men i grunden låg en misstanke, pga att vederbörande delat en artikel om barnäktenskap som skrivits av Dn, men där också Exponerat stod som källa. Den hade jag också delat på fejjan. Jag tog den av en barndomsvän, såg DN i texten, och reagerade starkt på innehållet. Det handlade inte om att det var just en muslimsk man som hade...ursäkta..."knullat ihjäl" en åttårig tös, utan faktumet att det hade hänt. Jag struntar i om det är en muslim, kristen, icke religiös man i det sammanhanget. Däremot om jag sett att det varit Exponerat som var en av källorna, och vetat vad det var för något, så hade jag inte delat för att jag inte vill sprida budskap i deras namn, utan då letat rätt på grundartikeln i DN. Innehållmässigt/källmässigt var den nog ok ändå, så ingen katastrof, men visst. Men hursomhelst -att en sådan delning sen kan ligga till grund för att bli "misstänkt som rasist"- det känns drygt. Då tycker jag att det har gått överstyr.

Sidan som min fejjanvän blev tillfrågad om hon hade gillat eller ej, är en sida som i egentlig mening inte värst mkt handlar om religion eller moskéer. Den handlar om att rösta rätt och helst då på Svenskarnas parti. Ni vet det parti som inte vill att ariska gener ska blandas ihop med utländska gener för att vår ras blir förstörd då. I grunden anses vi ha bättre gener förstår ni. Invandringen ska stoppas helt och inga andra än etniska svenskar kan "kallas" svenska medborgare. Det är ju inte endast ett rasistiskt parti utan även ett nazistiskt skulle jag vilja påstå. Rensa ut.....Usch.

Jag behöver ju bara slänga en grisblink på den sidan för att inse, att här har det blivit ett misstag. Så länge har jag haft kontakt med vederbörande, att jag begriper att det partiet inte blir föremål för röstning här i valet. Jag hade också blivit ledsen om någon haft en smärre misstanke om att jag faktiskt stödde en dylik sida eller var rasist och utkrävde svar.

Det är ett väldigt drygt samhällsklimat. Sjuka är som pesten och arbetslösa anses vara ena lata jävlar som drar pengar ur statskassan. Så även arbetslösa. Invandrare ses ibland också som ett hot mot både samhälle och stadskassa. Det är klart att man blir rädd och tycker att det är obehagligt. För den skull måste vi ändå hantera den oro och ångest det innebär, och inte börja anklaga varandra utan grund eller respekt.

Jag tycker det här är jättetråkigt. Jag är inte den som bara rycker på axlarna och tycker att vänskapen var kul så länge den varade och sen skit samma. Jag är ledsen, arg och väldigt besviken. Mest besviken över att bli kallad diverse. Faktumet att man har olika åsikter är en sak, att någon kan anse mig ha varit otrevlig, tycka dumt eller dylikt. Men när mina åsikter blir lagda i nån sorts skräphög och när höns och skolgård nämns i sammanhanget, då får jag nog. En sak är säker. Vi behöver inga män för att trycka ner kvinnor och deras åsikter, utan det klarar kvinnfolket så bra på egen hand. Det är ledsamt att vi inte kommit längre.

Skulden

Han krökte rygg och samlade ihop sina ägodelar. De han hade rätt till. Han flåsade när han la i smyckena i väskan, trots att de bevisligen inte vägde mycket. Det räckte med hans egna 130 kg för att få flämta lite extra, så fort han gjorde något. Trots att det var hans saker de grova fingrarna petade runt i, kände han sig som en turist bland allt det obekanta. Gillade hon så stora pråliga grejer. Det visste han inte. Han hade bara sett henne bära de små kringlorna i guld i öronen och ringarna. De tunna släta. Den enkla bröllopsringen. Tänk om hon hade fler obekanta ting som legat bortom hans blick hela tiden. Ögonen föll från smyckena och sökte sig runt i rummet. De gled över nattlinnet i satin, den svarta slimmade klänningen som låg vid fotändan på sängen. Över de rosa tofflorna han köpt åt henne när de var i Stockholm. Det såg bekant ut, som om hon snart skulle komma ut ur duschen.

Tänk om hon bara gjort såsom han sagt. Inte tagit det där jobbet på restaurangen med sena kvällar som konsekvens. Resor hem med tunnelbanan i mörkret. Helt i onödan när han hade kunnat betala för dom båda. Hon hade sagt att hon ville bidra själv och göra någonting eget. Det förstod han inte då och inte nu heller. Vad var det för fel med att fixa och ordna hemma? Kunna ta en promenad när man ville? Spela piano i flera timmar varje dag. Hade inte det varit något för just henne? Något eget?

Hjärtat började slå allt hastigare, då han kände av henne i rummet bland parfym och kläder. Han slöt ögonen och lindade fingrarna runt hennes andetag. Såg hennes långa, mörka, lockiga hår framför sig och tillät sig lägga sin haka mot hennes hals, såsom han gjort så många gånger förr. Han kunde känna hennes andetag mot sin nacke, höll munnen allt hårdare mot hennes hals. Kramade håret tills knogarna vitnade. Han andades allt häftigare. Aldrig mer skulle de vara ifrån varandra. De skulle andas samma luft, under samma tak i samma våning. De var ett, inte två, hon var med honom.

Han släppte hastigast taget om kudden han knutit fingrarna runt och satte sig än mer andfådd ner. Var fanns hon? Han kunde inte se någon, men visst hade hon varit där? Inte kunde hon väl bara försvinna nu igen? Hon var hans, hade alltid varit hans från första gången han såg henne. En ung nyfiken kvinna som sökt hans blick, då han varit på utomlandsresa med sitt företag. Hon var där med sina två vänner. På stranden vid ett vollybollnät. I bikini med brunbränd hud och sina långa lockar. Han kände kärlek första gången deras ögon möttes. Han ville ha och hon hade inte sagt nej. Det blev inget mer jobba den resan.

Han ville fortfarande ha. Det var därför han åt. Fyllde sig. Vräkte i sig för att ge näring åt klingande skratt, glada gester, uppsluppet minspel och glada upptåg. Hon var så mycket det han själv inte var i sin kontrollerade värld. Kanske hade det blivit lite mycket av varan med tiden. Bland hans affärsbekanta höll man en lägre profil och var mer korrekt. Det var inte alltid hon passade in. Det var både till hans förtjusning och vånda.

Han skulle sälja våningen. Den kändes endast tom nuförtiden. Eller så påminde den för mycket om henne. Om deras tid. Därav hade han sovit på jobbet. På soffan som en utslängd ungkarl. Med mjölk i kylen, Snickers till fika och några mackor till lunch. Hämtpizza på kvällen och chips till efterrätt. Benen var kapade, blicken splittrad och hjärnan dränerade sig själv. Han grävde diken och hällde leran över skallen otaliga gånger per dag. Fanns det någon mening med något längre?

Han satte sig på huk. Det var hans skuld. Hon hade åkt tunnelbanan hem, eller skulle åka. Förvisso ett dygn senare än utlovat, då hon ledsen velat driva för sig själv. Men hon kom aldrig hem. En ung man, hade dunkat hennes vackra huvud i asfalten, där på perrongen! Vilken lugnt stått kvar och sett blodet flyta ut runt de mörka lockarna. Låtit skrattet klinga bort och ögonglansen dunklas. Lågan var släckt. Han själv hade varit den som hällt sot över den. Han hade ju bara menat väl. Varit omsorgsfull i sina råd och tips. Varit den han var i sin fyrkantiga siffervärld och praktiska tänkande. Han hade säkerligen drivit henne bort, så att hon valt att inte åka hem den kvällen hon skulle. Nu stod en hel värld och pekade finger åt honom. Och han famlade efter både kontroll och liv.

Han ställde sig upp vid ytterdörren, och tog upp brevet ur fickan, som de hade funnit i hennes väska där på perrongen.

Mikael!

"Det bor en svart fågel inom mig,
som kraxar och vill ha sönder,
hela mig,
allt som är jag.

Vet inte om jag orkar mer,
hur många fler år,
eller dagar,
om än en kväll.

Det bor en längtan av frid,
en fågel som slår bo,
inom mig,
ska jag följa den tro.

Vet inte om jag orkar mer,
ens en endaste minut,
eller sekund,
måste få ro."

Agnes <3

Mikael stängde dörren, la ner brevet i fickan och gick. Med skulden i ryggen och skammen i hjärtat. Utan att hon sagt att han hade gjort någonting fel.

Käraste hund

Ja vad ska man säga mer än att det här med sjuka djur är fullständigt överskattat. Blomstret har ju legat på sjukan nåt dygn eftersom hon har feber. Jag sökte hjälpt också för att jag tyckte hon lät rosslig i lungorna när hon sov. Jag har tidigare haft en hanhund med lunginflammation så jag råkade känna igen ljudet. Missljudet. Därutöver andades hon väl häftigt. Man känner sina djur utan och innan, så det krävs nog inga stora förändringar egentligen för att man ska märka det. Trudelutten är inte heller hundra utan också snuvig, med lite övertemp. Dock pigg och det går åt rätt håll där.

Första kliniken vi var på här i stan två ggr, hade dock inget att säga mer än idioti i de journaler vi fick efter besöken. Det står bla annat att Blomstret skulle ha försökt nypa mig under röntgenundersökningen och blivit "arg" på matte. Intressant. "Arg". Jag vet inte om hon någonsin varit arg på någon människa nån gång den hunden. Tror överlag inte hundar är arga utan de reagerar möjligtvis och sen är det bra. Det är inte tu tal om att hundar kan reagera med att bita ifrån, men Blomstret viftade på svansen i den halvtimman hon låg där och väntade, samt pratade hela tiden. Den som skulle ta bilden irrade tydligen bort sig i korridoren. Sen när hon kände att vi var klara fick hon lite bråttom ner hunden. Jag undrar vad hon rökt för nåt på morgonen vetrassistenten för att ens kunna viga ihop en sån där historia. Men det var mkt prat om hur prickiga hundar är....de är u så vaktiga etc...Vetr har dessutom skrivit att hunden morrat under besöket. Nä hon pratar och har synpunkter och viftar på svansen samtidigt. Nu har ju inte Blomstret ont av de där anteckningarna, men det ger ingen bra bild av hunden, eftersom de skickade dessa anteckningar till sjukan där hon är nu. Journaler är ju till för att underlätta för de som ska ta över......I vilket fall som helst så är det inte roligt att lämna en hund kvar på sjukan, när hon formligen kastar sig efter en, och de får dra iväg henne i kopplet. Blomstret är väldigt knuten likt många prickiga till familjen.

Nåja. De har läst av hunden rätt där hon bor nu. De brukar vara bra på den sjukan.

"Det är en försiktig, snäll och mild hund som man får ta det lugnt med," sa de igår på telefon. Jomen absolut rätt.

Käre nån. Jag ska ringa på Måndag till ställe nr 1 och tala om ett och annat. Det är en del andra medicinska grejer jag har synpunkter på med och som behöver redas ut.

Men skit samma, nu hoppas jag att ett antibiotikabyte kan få ordning på Blomstret. Jag saknar henne nåt enormt. Jag går och lägger mig ledsen och går upp ledsen. Känner mig halv. Skit. Egentligen vill jag bara åka till sjukan och klappa henne och hålla om henne. Kära hund som alltid ger så mkt omsorg till alla andra när de är sjuka, både djur och människor. Hon ser efter Pyret, sin egen dotter och låg hos mig hela dagarna när jag var sjuk under ett antal månader. När hon inte låg hos mig längre så förstod jag att "nu är jag bättre", och det blev en stor skillnad strax efter det med. Hundar har en enorm, djup förmåga, att känna av stämningar och hur andra mår rent psykiskt och fysiskt. Det är fantastiska djur.

Hästarna är i alla fall bättre från sin förkylning tack och lov. Det har faktiskt varit nån tanke från djursjukans sida om hundarna blivit smittade av hästarna, vilket ska sägas är väldigt ovanligt. Men de har ingen vanlig kennelhosta eller dylikt så det är knepigt. Nåja det är symtomen i sig som ändå får behandlas så de spelar ingen roll i slutändan.

Nu hoppas jag innerligt att de ringer snart och säger att det har vänt. Käraste Blomster. Älskade hund.

En jävla katastrof

Jag känner så för de människor som bor nära branden som härjar. Gårdar där det finns djur som evakueras, människor, barn, gamla och unga. De vet inte om de kommer att få återse sina hem igen. Minnen som omger husen. Gårdar som gått i arv. Minnen som alla har från där de växt upp eller bor.

Jag hoppas att man inte väntar för länge med evakuering med tanke på att det i somliga fall är djur som ska forslas med. Det är inte så lätt ev att lasta hästar när det är fullt av rök, helikoptrar i luften och det blåser barr och sot. De blir helt enkelt rädda hästarna och känner de av rädsla från folk så blir det inte bättre.

Läste att det var några som stod vid avspärrningen men hade sina hästar kvar i området, som de inte fick hämta. Panik. Det är väl då man hämtar ändå....harkel..

Jag tänker också på alla skogens djur. Det skär i hjärtat. En stor katastrof är vad det är.

En annan sak i det hela tycker jag är smått förbluffande. Han ministern för staten, statsministern-var är han? Har han öppnat munnen eller gjort någonting. Ligger katastrofen för långt bort ifrån hans stadsliv eller? Lite grann känns det som att de får klara sig bäst de vill. Det är så man ofta känner det ändå när man bor på landet. På ett sätt är det bra för att man hjälper varandra då man inser att det finns ingen stor samhällsapparat som assisterar. Jag ser att människor erbjuder både folk och djur hem och det är vackert! Men jag kanske tycker att alla möjliga förbannade resurser ska hivas till området.

Nåja. Det kanske är lika bra att regeringen håller tyst. Gör så lite så möjligt. Det är inte så ofta det blir rätt ändå om man ska vara krass.

Men ni som sitter hemma i sofforna och allt som oftast klagar på bönder, att de lever på Eu - bidrag och har det förbannat bra och vilsamt, kanske kan öppna ögonen och se vilka det är som står pall när det väl gäller. Vilka som är med och hjälper till med traktorer, vatten och annat. Jag känner inga som kan jobba som bönder och som är så orädda att ta i- så ha lite respekt i åtanke. Åtminstone för nu.