Nya tider herr överläkare

Kronisk Borrelia finns inte. Så skrev en läkare i en större tidning häromdagen. Nä. Så klart det inte finns. Det ni läkare inte vet eller kan någonting om - det finns inte. Jag finns inte. Liksom många andra. Nu tror inte jag att jag har just Borrelia, men såväl andra för er läkare udda symtom.

När jag träffade en läkare som också var forskare nyligen, så öppnades ändå en dörr. Någon som inte tänkte i givna fyrkanter, utan lite "out of the box". Någon med mod, som vågade se annat än enbart till provsvar. Och som ägde stor kunskap samt på ett vetenskapligt sätt ifrågasatte de givna ramarna.

Jag var på vårdcentralen idag och möttes av en sjuksköterska, som var lite konfunderad över vad jag egentligen sökte för? " Det var så många saker uppskrivna på datorn, sa hon frustrerat."

Frustrationen är jag van vid efter det här laget. Ta aldrig upp mer än ett symtom i taget. Jag vet folk som fått gå från vårdcentralen, för att få beställa en ny tid nästa dag för det andra symtomet.

Människan är ingen liten box innehållandes en del. Delarna sitter ihop du sköterskan. Jag råkar bestå av ett helt system. Och det gick ju bra. Vi började i en ända och kollade av det som var viktigast. Försöka att lägga frustrationen och osäkerheten åt sidan till nästa gång.

Jag tänker på han forskaren igen, som kunde konsten att med sin kunskap i bagaget, upprätta ett kontrakt med sin patient. Ett samarbete där han var mycket engagerad, och där han förutsatte detsamma från min sida. Något som förutsätter ett lyssnande från båda håll, och där båda får reagera och reflektera på symtom, behandling och uppföljning. Jag kände lust i det. Jag kände mig bekräftad och  tagen på allvar. Och jag tackar för expertkunskapen som gjorde att jag tog bort min medicin.

Det är nya tider herr överläkare. Min generation tillhör det googlande folket. Det reflekterande och ifrågasättande folket. När vi inte har gått oss för sjuka förstås. Jag är inte som min farmor som kom hem från doktorn med helt fel doserad blodtrycksmedicin, men som ändå var så glad över, att doktorn talat så snällt till henne. Jag ser på dig som vilken yrkesperson som helst. Jag ser ingen Gud framför mig. Därmed förstår jag att du som läkare inte heller kan allting. Och det är ju en lättnad för dig på sätt och vis. Men jag räknar med att du är tydlig med vad du kan och inte kan eller vet. Jag vill räkna med att du lyssnar aktivt och engagerat på mig. Resonerar. Tänker utifrån just mig. Inte bara utifrån provsvar och referensvärden. Jag vill också att du tar ansvar för din medicinska behandling, och att jag blir uppföljd på ett engagerat sätt. Där jag som människa blir lyssnad på.

Den tiden är slut där ni kan vara några allvetare. Utan att ens tänka till ordentligt. Ni möter en annan generation människor nu som ställer andra krav. Det är dags att byta stil, starta en dialog och ett kreativt tänkande kring var människa. Det är läge att ta till sig andra yrkesgruppers kunskaper, som ofta äger ett större helhetstänk om människan.

Mediciner löser inte allt. Ibland stjälper de faktiskt mer än de hjälper. I somliga fall blir biverkningarna övermäktiga, även om provsvaren ser bra ut. Jag tror överlag att vi bör tänka i mer flexibla termer vad gäller medicindoser, och förstå att för många människor är doseringarna idag, för höga. Särskilt när flera olika kombineras. Ni måste ha en annan respekt för det en medicin faktiskt kan göra med en människa. Svåra biverkningar finns på riktigt. Sen finns där säkert fall där medicindosen inte räcker och där behandlingstiden är för kort. Det tänket måste också stå öppet. Men som sagt var. I alla fall är inte medicin allenarådande. Vi patienter måste också i högre grad ta ansvar för vår hälsa och inte enbart lita till mediciner. Det är där dialogen kommer in, och utöver det, så måste det finnas andra resurser än just mediciner, för att kunna möta hjälpbehovet, hos den människa som söker hjälp.